Ännu har inte föreningsdöden slagit till för Stockholms trävaruhandlare. Över 70 deltagare – varav glädjande nog 12 damer – hade hörsammat kallelsen och slutit upp i ”Byggets” eleganta lokaler när Stockholms Trävaruhandelsförening den 27 april. samlades för sitt 117:e årsmöte. Om man jobbar inom trävaruhandeln i Stockholm är det två dagar om året som är särskilt viktiga, föreningens vår- och höstmöten. Glädjande nog har deltagarantalet, till skillnad från utvecklingen hos de flesta andra liknande föreningsmöten, stigit under senare år. Orsakerna är flera. Bra förberedelser gör att formalia klaras av snabbt och friktionsfritt, (i år på 12 minuter) marknadsläge och konjunktur sammanfattas nästan lika snabbt, de inbjudna gästtalarna är alltid intressanta och många gånger överraskande, lokalerna, formgivna av mästerarkitekten Sven Markelius, är oöverträffade, den gemensamma middagen av högsta klass, underhållningen är alltid bra och sist men inte minst ett givande utbyte av erfarenheter och minnen branschfolk emellan. I samband med årsmötet presenteras aktuella hedersledamöter. I år var det Klas Ekesiöö som fick äran att sälla sig till denna utvalda skara.
Procent eller kronor?
Förbundets VD, Ulf S. Gustafsson presenterade stolt vårens siffror med överlag tvåsiffriga uppgångar i försäljningen – överallt utom i Stockholm, där ökningen stannade med i sammanhanget blygsamma 3.1 procent. Anledningen till skillnaden i ökningstakt är säkerligen att byggbranschen redan sedan länge går för fullt i Stockholmsområdet och att tonvikten här ligger mer på objekt än ute i landet. Förändringarna inom ROT-sektorn bidrar också till lägre ökningstakt. Sett i kronor i stället för procent innebär trots allt 3,1 procent betydande belopp i en så het region som Stockholm.
Så kan det gå!
Gästtalare i år var TV-sportjournalisten Jens Lind, känd för bland annat inslagen ”Stopptid”, som berättade om kan allt märkligt som kan hända när inslag måste improviseras i sista sekund. Som till exempel ett folkracereportage från Kalix. Föraren som skulle följas var 17 år och flicka. Bilen var mycket svårstartad och stannade definitivt på startlinjen. Bedrövelse, inget heat, bara depåbilder och en intervju med en besviken debutant. Men vilken intervju. En ilsken tonårsflicka berättade att man glömt att tanka. Beskrev vältaligt sin besvikelse och svor som en borstbindare rakt ut inför mikrofon och kamera. Tala om succé, mycket bättre än att följa tävlingen. Jens trollband sin publik med en rad liknande återblickar från sina många år som sportjournalist i TV och med guldkorn från arkivet. Applåderna blev långa och hjärtliga.