Christer Green dök runt oljeplattformar innan han gav sig in i järnhandlarnas bransch. Klassificeringen av havets farkoster fanns i bakhuvudet när han mötte bygg, en bransch i behov av struktur. Nu tar han Vilma till en ny nivå med en världsstandard på märkning av trävaror.
Christer Green är på väg från hemorten Ulricehamn till ett av många möten med bygghandels aktörer, denna gång i Råsundatrakten i närheten av Järn Bygg och Färgs lokaler och vi passar på att intervjua honom. Han är korrekt och välklädd, glasögonprydd och lite av akademikertypen.
Men Christer Greens bakgrund är brokig. Han har arbetat med allt ifrån snickeri till dykare i offshore-branschen. Det var när den norska oljeplattformen Alexander Kielland under en storm 1980 slog runt och 123 människor omkom som behovet av ett ordentligt klassificeringssystem av dylika farkoster upptäcktes. Och för en människa med stark dragning till struktur som Christer Green var detta en fascinerande värld.
– Jag servade företag i hela världen och klassningskraven var mycket höga.
Chock
Döm om hans förvåning när han senare mötte byggbranschen genom arbetet på Ulricehamns Järn och Bygg.
– Jag fick en chock över att denna bransch var så ostrukturerad. Detta drev mig eftersom jag gillar att arbeta med kundernas behov och att effektivisera arbetet.
Christer Green är också stolt över att han medverkade till att bygga upp Sura Bygg och Trä från en mindre bygghandel till Västmanlands största med proffsinriktning.
– Där lärde jag mig hur man får ut rätt varor i rätt tid till proffskunderna.
Bilder och dokument
Parallellt med arbetet i bygghandeln började han 2001 att arbeta med Interpares och var bland annat deras representant i det som sedan kom att benämnas Vilma. Sedan 2006 driver Christer Green projektet för Bygg- och Järnhandlareförbundet och de som nu är medlemmar i Vilma. Medan Finfos roll är att vara distributör mellan handlare och leverantörer skapar Vilma strukturen. Innan Vilma fanns tillförde leverantörerna endast en mindre mängd information på förekommande artiklar. Men genom åren har Vilma ökat på informationen avsevärt samt att i dag också innehålla allt ifrån bilder och dokument för produkterna till detaljerade upplysningar om förpackningen.
Genombrottet för Vilma kom, enligt Christer Green, när ledande befattningshavare hos leverantörerna började delta i Vilmas kurser med start 2010.
– Responsen under perioden 2006 – 2010 uteblev nästan helt men genom befattningshavarnas deltagande började leverantörerna förstå vilket stöd Vilma innebar. Det var som att dra ur proppen och vi gick från 40 till 250 leverantörer som använde systemet.
Fokus på träprodukter
Svenskt Träs deltagande, från 2005, i arbetet har också inneburit ett stort fokus på träprodukter. Nu är vi på väg att för första gången få en informativ uppmärkning av enskilda trävaror och dess förpackningar.
– Trävaror har hittills varit bulkvaror och risken har varit att man fått varor med annan kvalité levererade än man beställt, förklarar Christer Green.
Christer Green tar fram sin smartphone och visar upp vilmabas.se genom vilken ca 400 sågade och hyvlade träprodukter nu beskrivs på ett och samma sätt oavsett vem som levererar dem. Produkterna är beskrivna utifrån 22 olika egenskaper som till exempel tjocklek, hållfasthetsklass och handelssortering.
Kombinationen av egenskaper ger produkterna en identitet som finns beskriven i en egenskapsdeklaration. Därmed går det att kvalitetssäkra en produkt på egenskapsnivå oberoende av vem som ska leverera.
Genom märkningen kan kvaliteten på träprodukten dokumenteras till gagn för kunderna. En bräda får ett VB-nummer utifrån ett antal parametrar. Om två brädor från olika producenter har samma VB-nummer kan dessa jämföras på lika villkor. Det har man inte kunnat tidigare.
– Genom att produktifiera trävaror ökar skogsindustrin varornas attraktionskraft.
Som en QR-kod
Men den streckkod, EAN 13-kod, som i dag är vanligast i handeln funkar inte på trävaror eftersom etiketterna ramlar av och för lite information ryms i märkningen. Istället används den så kallade DataMatrix-koden som påminner om en QR-kod. Den kan skrivas in direkt på ändträet och innehåller mängder med information, till exempel identiteten på den specifika leverantören och produkten, längden och batchnummer. Det krävs en så kallade fotoscanner för att läsa av streckkoden men det kommer de flesta att ha framöver då de nya scannrarna som säljs vanligtvis är utrustade med denna funktion.
Redan tidigt förstod Christer Green och hans kolleger att Sverige inte kan vara en isolerad ö i fråga om märkning av trä. Därför har en kontinuerlig dialog förts med GS1, organisationen som tar fram gemensamma standarder för hela världen. Strax före jul kom beskedet att den märkning för träprodukter som tagits fram inom Vilmas standard nu godkänns som världsstandard. Som kuriosa kan nämnas att Japan redan visat intresse för standarden på trävaror.
– Jag är jättestolt att vi lyckats med detta. Tio år tog det.
Christer Green beskriver sig själv som projektinriktad mer än förvaltare. Kanske var det det som drev honom att förverkliga drömmen om ett kallbadhus i hemstaden Ulricehamn. Han ledde projektet tillsammans med en stadsarkitekt, en bankrepresentant, en mäklare och några till som samlade ihop över 10 miljoner kronor och skapade sitt kallbadhus som idag driver sig själv med egna intäkter.
– Jag gillar bara omöjliga projekt, skrattar han.