I Malmö byggs ett mobilitetshus med en fasad av kasserat glas, överblivna värmeväxlarplåtar och skärskelett. Men hur det kommer att se ut är oklart till och med vid första spadtaget. Att jobba med spill sätter både arkitektrollen och bygglovsprocessen i ett nytt ljus, säger Petra Jenning, arkitekt och innovationsledare på Fojab.
Fasaden på mobilitetshuset Hyllieäng som Fojab ritar åt Parkering Malmö består av material som annars skulle ha kasserats. Glas som plockats ner från universitetsbyggnaden Orkanens fasad kommer att användas, liksom plåtar från värmeväxlare och stålskelett från tillverkningsindustrin, alltså resterna som blir kvar när man stansat ut former ur plåt.
Att det blev just dessa material var resultatet av både tillfälligheter och idogt letande. Att leta tänkbara – befintliga – fasadmaterial till en cirka 2 400 kvm stor yta var en ny erfarenhet.
– Att helt och hållet utgå från det som redan finns är ett helt nytt sätt att arbeta, berättar Petra Jenning. Vi hörde av oss till rivningsprojekt i regionen och olika aktörer som hanterar avfall och restprodukter från olika industrier. Stena Recycling var till god hjälp, de undersökte vilka material de får in stora mängder av och som skulle kunna vara intressanta för oss. Vi fick gå igenom deras depå och stod bokstavligen och rotade i deras containrar.
Utmaningarna när man gestaltar med spill handlar först och främst om att veta vilka material som finns tillgängliga i de mängder som behövs, vid den tidpunkt man behöver. Man måste kunna se potentialen, förstå materialets egenskaper och kvaliteter.
– Vi arkitekter måste jobba med ett större mått av osäkerhet, säger Petra. I vanliga fall väljer vi material som beställs och tillverkas efter våra specifikationer. Här är vi utelämnade till vad som finns att få tag på. Det ställer helt nya krav på oss i gestaltningsprocessen.
Det handlar också om att förstå möjligheterna och begränsningarna i produktionsledet.
– I det här projektet jobbar vi med material från andra industrier än byggsektorn, vilket skapar nya relationer och arbetssätt. Det som företagen tidigare sett som spill tar vi hand om som en resurs. För att lyckas krävs ett nära samarbete, mycket dialog och flexibilitet från alla inblandade.
Och exakt hur slutresultatet blir, hur fasaden kommer att se ut, vet man inte ens när bygget startar.
– Glaset från Orkanen kan gå sönder när vi ska sätta upp det. Vi har ju bara en viss mängd plattor och kan inte beställa fler. Osäkerheten när det gäller skärskeletten handlar om utseendet. Ordrarna är relativt små och tillverkningen snabb, så hur spillet ser ut är svårt att säga på förhand.
Osäkerhetsmomenten till trots har projektet fått bygglov. För att det ska kunna ges måste tillgången på återvunnet material vara hanterad av byggherren, det vill säga säkerställd för projektets färdigställande.
– Stadsbyggnadskontoret har utvärderat en av sökanden presenterad mock-up, avseende glas och övrigt återbrukat fasadmaterial. Den ger en uppfattning om karaktären på byggnaden, även om vissa mindre detaljer som mönstret på skärplåten inte är helt klara, säger bygglovshandläggare Stefana Nyberg på Malmö stad.
En mer flexibel bygglovsprocess och tät dialog hade dock varit bättre för den här sortens arbetsprocess, anser Petra Jenning. Det skulle i sin tur gynna den cirkulära ekonomin.
– Istället för ett enda beslut – ja eller nej – ganska sent i processen vore det kanske bättre med ett tidigt mer övergripande inriktningsbeslut som sedan följs av löpande beslut kring detaljerna.
Även Stefana Nyberg på Malmö stad tycker att dagens bygglovsprocess har sina begränsningar.
– Lagstiftningen har inte tagit höjd för problem som uppkommer när man använder sig av återbrukat material. Vi har krav på oss från regeringen att fatta beslut inom tio veckor, med möjlighet till ytterligare tio veckors förlängning. Tio veckor räknas från att ärendet är komplett, säger hon och fortsätter:
– Men lagstiftningen går att ändra och anpassa, särskilt som det finns en nationell ambition att jobba mer med återbruk och cirkulär ekonomi.
Men även om lagar och regler ändras är det en bra bit kvar för att byggandet ska bli helt cirkulärt, menar Petra Jenning:
– Informationen om tillgängliga material behöver bli bättre. Inom byggindustrin håller det på att byggas upp en slags motsvarighet till Blocket för tillgängliga material, men ska vi lyckas med klimatföresatserna behöver vi använda material från andra branscher också. Det är förstås mycket svårare – även om det också öppnar upp för fler möjligheter.