Klimatkris, krigsfara, hyperinflation, räntechock, energikris, cementkris, elkaos, evig covid 19, mordvåg i förorterna, sjukvårdskris, poliskris, skolkris- och allt rullar på ungefär som vanligt, trots alla dagliga undergångsprofetior. Hur är det möjligt?
Kan det möjligen vara så att massmedia understödda av undergångsprofeter i sociala medier under lång tid vaccinerat de flesta av oss med så stora doser av alarmerande nyheter att vi blivit immuna? Kanske krisviruset biter bättre när buffertarna är förbrukade?
Många av larmrapporterna betraktar vi som fullständigt normala tillstånd. Sjuk-, polis- och skolkriserna har pågått årtionde efter årtionde. Trots det har vi blivit ett av världens äldsta och friskaste folk, fler än någonsin tillgodogör sig högre utbildning och laglydigheten får vi betrakta som hög om vi tar i beaktande att större delen av samhället aldrig ser någon representant för ordningsmakten.
Räntechock? Minusränta det är räntechock, förutsatt att vi har rätt tidsperspektiv. Räntor på 4 – 8 procent är inte något onormalt. I oktober 1994 var styrräntan 8,91 procent, oktober 2002, 4 procent, september 2008 4,75 procent, för att nämna några exempel. För de som tagit för givet att räntan alltid kommer att vara nära noll och belånat sig därefter är förändringen en dyr erfarenhet. För de som har en slant sparade kan det bli plus på kontot.
Så till klimatet. Visst har det blivit varmare, cirka en grad, sedan mitten av 1800-talet, men fortfarande är det mångdubbelt fler som fryser ihjäl än som får värmeslag.
Den melankoliska isbjörnen som sitter ensam på sitt isflak är inte en av de sista i sin släkt. Stammen har ökat minst trefaldigt sedan 1930-talet. Antalet människor som förolyckas i naturkatastrofer har minskat dramatiskt sedan början av1900-talet. Att mycket blivit bättre hindrar inte att vi ska satsa på en successiv övergång från fossilberoende till eldrift från förnybara källor, men det gäller att ha rätt perspektiv på de så kallade kriserna.
Apropå kriserna och våra egna branscher så kan vi räkna med en tillfällig minskning vad gäller volym och omsättning. Men är det katastrof med en rekyl till låt oss säga 2015 års rekordnivå? Möjligtvis för de företag som bara har alternativet att expandera eller dö. De andra gör som alltid – anpassar sig till en för tillfället magrare kost. Bättre tider kommer alltid.
Lars Cyrus