Med 450 försäljningsställen över hela landet har förvärvsintensiva Mestergruppen på kort tid ritat om kartan över svensk byggvaruhandel. Vad finns kvar att konsolidera, är generalfrågan.
När hela handeln har kontraherat har minskningen för somliga aktörer varit mindre än för andra. Då tar de marknadsandelar, vilket säger rätt lite om vad som händer framåt när marknaden vänder. Ändå kan man ana. Det kan liknas vid en slangbella. Om man har spänt den rejält bakåt, vilket Mestergruppen ser ut att ha gjort med sina många nya förvärv, kan det hända väldigt mycket när den släpps loss.
Johan Augustsson har bara suttit några veckor i vd-stolen för Mestergruppen Sverige när JBF träffar honom. Han svarar ändå utan att darra på manschetten på hur han ser på en komplicerad marknadssituation där många bitar inte fallit på plats ännu – med förbehållet att allt är nytt. Inte bara för honom.
Han noterar roat det faktum att han jobbat 19 år och 11 månader på Lidl. Ett svårslaget rekord, inte minst inom vd-branschen.
– Jag är ett unikum på ett allt rörligare arbetsmarknad.
Hans företrädare kom från ICA, en indikation på att Mestergruppens ledning rankar dagligvaruhandelns kedjekompetens högt.
Men det är större olikheter än det finns likheter mellan branscherna, menar Johan:
– Dagligvaruhandeln är extremt konsoliderad. Inom byggmaterial har den inte alls gått lika långt. Affärsmodellen är totalt annorlunda. Här finns vi för medemmarnas skull, vi ska hjälpa dem att bli framgångsrika och skapa värden för dem. I Lidl har vi armarna längre ut i driften, här bygger vi på medlemmarnas entreprenörsskap och engagemang.
Styrningen sker utifrån och in, genom ägarskapet, betonar han. Inte som i en centralt ägd kedja som Lidl. Mestergruppen har medlemmar som ibland är delägare i varierande grad, men inte alla.
Är det inte en svår balansgång – att få en mix av anställda och medlemmar att gå i takt?
– Har inte märkt det ännu under bara några veckor. Men om man vänder på det så är det såklart en styrka att medlemmarna är delägare och att de är med i helheten – att de är förankrade i ägarskapet och med i beslutsfattandet. Om vi inte haft dem med i ägarledet, hade vi ändå velat involvera dem på ungefär samma sätt.
Det blir en sorts graderad rösträtt i beslutsfattandet?
– Det är så, men jag tror att en stor styrka hos en kedja som vår är det lokala engagemanget och anpassningsförmågan. Alla behöver inte röra sig i samma takt hela tiden. Men de måste enas i de saker som ska drivas gemensamt. När vi till exempel ska välkomna nya medlemmar i familjern krävs det rätt snabba beslut. Sedan finns det många frågor på operativ nivå vad gäller exempelvis sortiment eller affärssystem som kräver investeringar.
Men om det uppstår oenighet kring någon enskild satsning?
– Det finns olika kanaler för att hantera det. Mestergruppens av ägarna tillsatta styrelse är det ultimata beslutsorganet. Till det finns en uppsjö av olika råd som hanterar olika frågor. Varje kedja har sitt eget kedjeråd, för det är viktigt att varje kedja får vara sin egen och fatta övergripande beslut om kedjedriften.
Så finns det olika mer specifika råd, som marknadsråd, inköpsråd och sortimentsråd inom varje kedja. De fattar sina egna beslut tillsammans med representanter från det centrala Servicekontoret.
– Det jag upplevt hittills är att det fungerar väldigt väl. Medlemmarna är duktiga på att sätta på sig ägarhatten när det krävs och fatta beslut, även då de ibland inte enbart gagnar dem själva, för att sedan åka hem och ägna sig helt åt sina egna specifika driftsfrågor.
Bläcket har knappt hunnit torkat på avtal som innebär att hundratals nya medlemsföretag ska integreras i Mestergruppen. Kräver det en helt ny infrastruktur?
– Jo. Ett exempel på det är att vi kommer göra stora gemensamma investeringar i att skapa en gemensam logistik. Om detta finns det stor erfarenhet av hos Mestergruppen i Norge, inte minst på färgsidan, där de även sköter logistiken åt vissa leverantörer som tredjeparts-logistiker. Det är inte omöjligt att vi också kommer vandra den vägen. Bolist har också framgångsrikt drivit lagerverksamhet i Helsingborg i över 10 år.
Första steget togs i slutet av maj när avtal tecknades med tredjeparts-logistikern Nowaste Logistics fom att bygga ett nytt logistikcenter i Jönköping. Det nya logistikcentret kommer att ha en total yta om drygt 18 000 kvadratmeter och förväntas stå klart under första halvan av 2025.
Vilka är nyckelfrågorna?
– Logistiken är redan nämnd och sedan kommer IT-frågorna. IT är alltid komplext, och här har vi en uppsjö av olika affärssystem som blir fler i och med att vi kopplar in nya medlemmar. Den diskussion vi har är vilka system vi har möjlighet att supporta och utveckla med stöd från Servicekontoret, rimligtvis inte fler än en handfull.
– På inköpssidan finns förstås de stora synergierna i och med att vi kan samordna och få stora volymer. Där kommer även våra syskonföretag i Norge in bilden, som i mångt och mycket har samma leverantörer som vi. Så volymen på inköpssidan är absolut en av nyckelfrågorna.
Går inte åsikterna ofta isär när det gäller val av leverantörer och produkter?
– Jamen så är det. Och det är den typen av beslut som behöver tas i sortimentsfrågan.
Där vi har olika leverantörer av en viss produkt måste vi försöka enas om vilken väg vi ska gå för att samla volymerna och få ut dessa inköpssynergier. Där det kan vara lika ska det vara lika, men vi tar alltid hänsyn till våra medlemmars behov.
Det är inte fråga om någon likriktning, understryker han.
– Varje kedja har sin inköpsprofil, vilket är nyckeln till samgåendet. Klart att det finns dem som har sina favoritleverantörer, men det fungerar bra. Det ser vi på att vi har väldigt hög lojalitetgrad gentemot våra avtal. Det är viktigt för oss centralt att mäta hur bra vi egentligen fungerar. Hur bra är våra avtal? Det mäter vi genom se hur stor del av allt en medlem beställer som går genom våra centrala avtal och hur mycket de beställer vid sidan om.
– Lojalitetsgraden är jättehög och fortsätter att öka. Vi har en lojalitet som ligger på närmare 95 procent. Då menar jag främst XL och Bolist, för de övriga är så nya i gruppen och mycket har hänt på sista tiden så vi kan inte mäta det ännu.
Men har de något val i grund och botten?
– Ja, definitivt. Det kan finnas någon kund som vill ha något annat, av leveransskäl eller andra skäl, men det har medlemmarna frihet att hantera lokalt. Men de förstår ju också modellen och sluter upp bakom att större gemensam volym ger bättre förutsättningar för alla.
Det finns kritiker därute som menar att ju större kedjor, desto större likformighet och då blir allting blir så tråkigt?
– Jo, jag förstår kritiken, men det är inte det vi gör. Vi har fria handlare som väljer sig egen väg. Sedan enas vi med dem, eller dem med oss, i frågor där vi kan hitta synergier tillsammans. Även om det är en klyscha så är det faktiskt sant.
– Jag har upplevt att det kanske finns en fördom kring Mestergruppen och det norska ägandet, men utan våra fyra medlemskedjor så vore vi ingenting. Vi hade inte haft en krona i omsättning. Vad skulle vi då hitta på här på kontoret hela dagarna? Så oavsett om de är ägare, vilket de ju är till stor del, så är vi uppfyllda av att göra medlemmarnas liv så bra som möjligt.
Era konkurrenter är mer renodlade och tydliga till sin inriktning medan ni är ”all over the place.”
– Jamen så är det ju, skrattar han. Men det är en stor del av charmen att försöka navigera i allt detta tillsammans.
Ser du ett behov av ansning?
– Det är inte alls säkert att det kommer ansas, för det låter som att något måste skäras bort.
Med investeringar följer avkastningskrav. Vinstmarginalen för Mestergruppen är låg. Den senast redovisade siffran, 2022 som var ett hemskt år för alla, var 2,7 procent. Konkurrenterna hamnade avsevärt högre.
– Vi minskar i volym på grund av de tuffa tider som har varit, men vi minskar mindre än de andra och tar marknadsandelar. Jag är ganska övertygad om att det beror på att de kämpar därute varje dag för att flytta fram sina positioner.
– Detta är en mycket konjukturkänslig bransch. Det vet alla om. Vi vet inte exakt var vi är på kurvan, men det känns som att vi har bottnat och att det börjat röra sig uppåt. De som har möjlighet att investera när vi är här nere, gör ofta de bästa affärerna.
Är det förklaringen till Mestergruppens anmärkningsvärt snabba uppköpsoffensiv?
– I tuffa tider är det fler som söker sig till den trygga modell vi erbjuder dem. Det är tufft att vara ensam, så många attraheras av en kapitalstark kedja med fler medlemmar som delar på kostnaderna.
– Ser man på Colorama och Happy Homes som kom in senast hade båda väldigt små centrala resurser och vi har väldigt mycket större.
Har du fått tuffa avkastningskrav?
– Det får du fråga mig om ett år när jag varit med ett tag. Men dels har vi en målsättning att våra medlemmar ska vara de mest lönsamma på marknaden. Det är det viktigaste. Samtidigt ska vi också vara lönsamma centralt för att kunna fortsätta investera och utveckla verksamheten.
I högre grad än för byggmaterial har färgsidan varit anmärkningsvärt turbulent under det senaste året. Av Mestergruppens omkring 450 butiker är 170 det relativt nya tillskottet av färgfackhandlare. Det gamla Coloramas butiker har gått åt huvudsakligen tre håll: cirka 90 till Mestergruppen och övriga till nystartade Vyta eller till leverantörskedjan PPG/Alcro.
Att Happy Homes och Colorama hamnade i Mestergruppen beskriver Johan som resultat av en rätt naturlig process.
– Happy Homes och Colorama har fört diskussioner med varandra genom åren om att göra något gemensamt, för de har näraliggande verksamheter. När Happy Homes sedan anslöt till oss, låg det inte så långt bort att Colorama skulle hänga med. Då stod stjärnorna rätt, så att säga.
– Dessutom har vi nu vi möjligheter på orter där det inte finns någon färgfackhandel, men där det finns en XL eller Bolist. Där kan de hitta på något tillsammans, typ shop in shop, där en del alltså kan sälja färg.
På proffssidan har färg alltid varit mycket av ren logistikverksamhet, konstaterar han. Större volymer och mindre behov av rådgivning.
Var kommer nykomlingen på den svenska marknaden, Malproff, in i bilden?
– Ja, det är många som undrar det. Malproff är ett koncept som finns Norge sedan tidigare och riktar sig helt mot proffs. Malproff startade i Sverige i en tid när vi inte hade Happy Homes och Colorama under ett gemensamt tak, utan såg dem enbart som konkurrenter. Så förutsättningarna har ju förändrats radikalt. Men jag är övertygad om att Malproff kommer att kunna spela en viktig roll i denna konstalltion framöver när vi hittat rätt plats och rätt linje.
– Malproff är helt leverantörsoberoende, vilket är ovanligt i färgbranschen, har jag lärt mig. Så har de specialiserat sig på logistiken kring proffsverksamheten, det vill säga att det handlar mer om utlämning och logistik än showroom och rådgivning.
Mestergruppen Norge jobbar mer med vertikal integration genom att knyta ihop värdekedjan alltifrån prefab och vidare upp till utförarledet, medan det i Sverge hittills handlat främst om att integrera horisontellt i handlarledet.
Är Mestergruppen Norge en modell för hur det kommer att se ut också i Sverige?
– Visst är Norge ett föredöme, men jag vet inte om det är den vägen vi ska gå. Vad vi redan kan se tydligt är att det sker en konsolidering i kundledet, inte minst inom färg och måleri. Kunderna kommer bli större, med regionala och till och med nationella aktörer. I den utvecklingen tror jag det på något sätt finns en viktig roll att spela för vår trio med Colorama, Happy Homes och Malproff.
Varumärket Järnia togs bort för snart två år sedan. Var ligger värdet i att hålla igång så pass många kvarvarande varumärken under samma hatt, om det nu uppfattas som spretigt?
– Det jag upplevt hittills under mina första veckor är att det finns en enormt stark kultur inom varje kedja. Det finns XL-familjen, det finns Bolistarna, det finns Happy Homare och Coloramare. De har gemensam bakgrund, gemensam kultur och en tillhörighet som jag tror ger mycket styrka.
Är de som klaner?
– Det vågar jag inte säga, men jag har verkligen slagits av vilken stark lagkänsla som finns inom varje varumärke. Sådant är svårt att sätta ett värde på, men det bör vårdas. XL med sina större anläggningar, byggtunga och på större orter; Bolist på lite mindre orter och mer konsumentkunder än XL, medan de överlappar varandra delvis. Värdet i det finns inte bara externt gentemot kunderna, utan även internt.
Hur känner du för koncepttänkandet?
– Vi kan inte trycka på någon medlem något koncept. Det kanske är annorlunda på konsumentsidan, men åtminstone på proffssidan handlar det mycket mer om de lokala relationerna än om något koncept.
Johan var nyligen på turné och besökte bland annat några Bolistbutiker.
– Det är slående att se hur pass lokalt de är förankrade och hur de anpassat sitt sortiment. I Älvdalen där det inte finns så många andra platser att handla på, har Bolist förutom att serva byggarna också tagit rollen som ortens diversehandel. En annan Bolistare hade utvecklat försäljning av kaminer till en viktig gren.
På frågan om vad medlemmarna prioriterar som frågor av central karaktär och därför bör ligga på hans bord, gör Johan en förenklad rangordning: efter den självklara ettan inköp kommer digitaliseringen som är kapitalintensiv och svår. Den frågan släpper den enskilda medlemmen gärna till någon central instans.
– Sedan skulle jag säga att logistiken kommer. Gemensam logistik där det är rimligt. Kompetensutvecklingen är absolut en roll som vi kanske kan spela i ännu större utsträckning centralt genom att erbjuda vidareutvekling.
Både XL och Bolist har program för att stärka nästa generation av bygghandlare där de drillas i försäljning och företagsekonomi.
– XL har startat ett kvinnligt nätverk och det var helt deras eget och inte något centralt initiativ.
Spelplanen ritas nu om – även för leverantörerna?
– De måste vänja sig vid ett nytt läge. Det enda man kan säga är att de är väldigt positiva. I en sådan förändring som branschen är inne i nu, med konsolidering och ökad proffesionalisering, så ställer det högre krav på struktur. Det kämpar vi också med varje dag och de kraven kommer vi ställa på dem, exempelvis ökade krav på certifieringar för kunderna kräver det.
– Vi slöt ett central avtal med Peab och Peab kräver nu att det finns certifiering innan de köper någonting. Jag är väldigt positivt överraskad av vilket sug det finns utifrån att få vara med på den.