Funderar på att gå ut med en läsarenkät: Tycker ni att staten borde gå in och rädda byggbranschen?
En reflekterande läsare, hoppas vi mest har sådana, frågar sig säkert då: rädda från vadå?
Men herregud, följer ni inte med i fackpressen! Det är katastrofala tapp i byggandet, sysselsättning och bostäder och allt går åt skogen. Larmen tutar allt mer högljutt och larm är bra när man vill skrämma upp politiker till att öppna våra plånböcker.
Har man nu som bransch ställt till det för sig, bör man kanske istället kräva att denna bransch tar sig i nackskinnet och räddar sig självt. Det är ju hela poängen med marknadsekonomin. Och det är därför det svänger. Svängningar är det normala och ett uttryck för just denna självkorrigerande mekanism.
På det svarar alltid någon indignerad handlare med blossande kinder att vi gör minsann allt vi kan, och får mager lön för mödan, när marknaden fungerar! Men nu gör den inte det. Och vi kan verkligen inte rå för energipriser, Putin och huvudlösa räntehöjningar. Prisrusningarna är inte vårt fel.
Sorry, tänker jag, men säger det inte högt för att inte såra: ni skulle faktiskt ha kunnat lägga upp er verksamhet så att den tog höjd även för yttre och oförutsedda omständigheter. Blev robustare, eller hållbar, som man säger idag.
Vi måste hålla i minnet att nedgången i byggande och försäljning av byggmaterial kommer från historiskt sett mycket höga nivåer. Att det gått lite för bra märker man nu. När marknader kontraherar sållas agnarna från vetet. Det dåliga blir synligt över vattenytan och kan rensas bort. Det motsvarar rovjursfunktionen i naturen: mångfalden och balansen i habitatet återställs och bytesdjuren blir friskare. Men det kanske är en opassande liknelse?
Något måste uppenbarligen göras för att lugna känslorna. Mitt eget knep är att luta mig tillbaka och tänka på den underliggande efterfrågan. Vilken bransch har lyxen av att producera sådant som bergsäkert alltid kommer att behövas? Enormt mycket.
Men frågar ni mig om statens roll så anser jag att den bör hålla sig till att hålla landets ekonomi på rätt köl och akta sig för att rädda utvalda branscher, hur behjärtansvärt det än kan tyckas vara.
Mats Thoren