Symaskins, cykel eller verktygstillverkning var ofta grunden till 1800-talets biltillverkning. För Panhards & Levassors del var det verktyg, men man startade redan på 1880-talet med utveckling av självgående vagnar. År 1898 kunde man ståta med att man var den största biltillverkaren i Europa med 336 bilar och under 1902 sålde man drygt 1000 bilar.
De tuffa tiderna efter andra världskriget med brist på råmaterial och pengar, innebar ökad efterfrågan på småbilar i Europa. Panhard fick rätta sig efter verkligheten och produktionen av en helt ny Panhard startade 1947 i blygsam omfattning. Denna 380 centimeter korta lilla bil blev ju naturligtvis mer knubbig än dynamisk.
Den stora lyxiga Panhard Dynamic som ställdes ut på 1946 års Paris-salong, kom aldrig i produktion. En ny tid hade tagit vid och Europa låg i spillror. Det var inte längre gångbart att behålla modellnamnet som därför avkortades på samma sätt som bilen — Dyna!
Exotisk i Sverige
I Sverige fick den lilla fransosen med den Termosflaskeliknande fronten snabbt öknamnet ”Dyngpannan”. Bilen var ett extremt lättviktsbygge med aluminiumkaross som bars upp av en stålram. Tjänstevikten inklusive förare var endast 700 kilo.
Motorn var en tvåcylindrig, luftkyld boxermotor med 610 cm2 slagvolym och 24 hk i den första versionen. Den drev på framhjulen via en fyrväxlad låda. Den smala växelspaken kom vertikalt ut under instrumentbrädan.
Karossen var 4-dörrars av typisk 1940-talsstil med viss strömlinjeform, men ändå utstickande framskärmar och smal motorhuv. En tvådörrars cabriolet och en 3-dörrars herrgårdsvagn togs också fram, liksom en liten skåpvagn. Produktionen varade mellan 1948 och 1954. Totalt tillverkades drygt 47 000 exemplar.
I ett Sverige svältfött på bilar hade Dyna Panhard till en början en viss framgång. Den var onekligen modern på många sätt, men hög bullernivå, vissa kvalitetsproblem, usel värme och begränsat innerutrymme gjorde att den tappade marknadsandelar till andra småbilar som till exempel Renault 4CV, Fiat 500 och 1100, för att inte tala om VW och SAAB 92.
Trots den begränsade succén för standardbilen firade racingversioner av Dyna Panhard stora framgångar i sin klass, bland annat på Le Mans. Den lilla motorn var välkonstruerad och tålde hård trimning.
Lars Cyrus