Synen på avfall har förändrats. Idag är avfall en resurs. Problemet är att det krävs en struktur för att det vi kastar ska hitta hela vägen tillbaka till industrin som insatsvaror. Och byggbranschen har knappt kommit igång.
– Den viktigaste utmaning vi har idag skulle jag säga är avfallet som resurs, säger Viveke Idh, vd för branschorganisationen Återvinningsindustrierna. Det som gör det extra spännande är att om vi ökar användandet av återvunnet material, som genom storbagarna, i stället för att använda jungfruligt material, så skulle det spela mycket stor roll i klimatomställningen.
Där har hon otvetydigt stöd i forskningen. På uppdrag av Återvinningsindustrierna har IVL Svenska Miljöinstitutet, undersökt hur mycket koldioxid vi kan spara genom att använda olika återvunna material inom byggsektorn. Bygg- och anläggningssektorn genererar cirka en tredjedel av allt avfall som uppkommer i Sverige, exklusive gruvavfall, och står för nästan lika stora utsläpp som Sveriges inrikestransporter när import och indirekta effekter inkluderas.
– Jag har jobbat med återvinning i hela mitt yrkesliv, men det har aldrig varit så mycket fokus på återvinning som det är nu, fortsätter Viveke Idh. Vår organisation är en branschorganisation för de privata återvinningsföretaget där vissa av medlemmarna arbetar med byggavfall, andra inte.
Hon beskriver en fantastisk utveckling av en marknad som omsätter ungefär 30 miljarder.
– Och många av dem, som Stena och Ragnsells, är familjeföretag. Där man verkligen satsar på detta med positiv klimatpåverkan.
– Det är absolut en tillväxtmarknad. När vi tidigare pratade mest om att hushålla bättre med jungfruligt material blir det nu när vi också tittar på klimatutsläppen tydligt hur viktigt det är med energieffektivisering överhuvud taget.
IVL konstaterar att störst klimatnytta gör återvinning av metaller, följt av hårdplast och cellplast. IVL har också funnit att transporterna generellt sett har en relativt liten klimatpåverkan. Även för gipsavfall som i jämförelse med övriga fraktioner har lägst klimatnytta per ton insamlat avfall, kan man transportera avfallet genom nästan hela Sverige innan återvinningen övergår från att göra nytta till bli negativ för klimatet. För aluminium går det att köra materialet mer än två gånger runt hela jorden innan åtgärden på motsvarande sätt blir negativ.
Det har tills nu varit en marknad som drivs av avgifter. Den som slänger betalar. Ser vi nu andra intäktskällor som skulle kunna bidra till industrins tillväxt?
– Jag vill vända på det och säga att ju mer effektiv sortering vi har, ju mer vi sorterar vid källan, desto mer material får vi som kan återanvändas. Men det kommer inte hända något förrän den dag byggföretagen efterfrågar återvunnet material. Det är då de ekonomiska incitamenten kommer fram.
– Den tanken är faktiskt väldigt viktig att ha med sig. Det räcker inte att man källsorterar byggmaterial, också när man köper in produkterna ska man fråga sig själv som inköpare om det finns återvunnet material att köpa. Inom återvinningsindustrin vill vi se en utökad sortering till återvinning av alla byggmaterial, inte minst när det gäller gips, mineralull och olika plaster. För dessa material är utsorteringen fortfarande otillräcklig.
– Att använda återvunnet material när det är möjligt måste bli en självklarhet, inte minst för upphandlare, arkitekter, fastighets- och byggföretag.
Vad är det som gör att byggbranschen inte köper ännu mer återvunnet material?
– Jag tror det handlar om att man måste våga lita på återvunnet material och att det finns tillräckliga volymer. Vi måste få till logistiken i det hela, för det är ju stora flöden om man till exempel tänker på skyddsplast. Vi måste också ha en infrastruktur som gör att vi kan få in de flödena.
Det är alltså en strukturfråga som rimligen kommer leda till stora förändringar?
– Återvinningen idag är verkligen en industri som är beroende av stora flöden. Man måste kunna räkna med att flödena av material kommer in och man måste ha en lämplig logistik kring detta.
Vi bor i ett väldigt avlångt land och vi behöver någon form av hubbar, eller nav, som helt enkelt samlar in avfallet oavsett var man bor eller har sina aktiviteter och sedan ser till att det kommer in till den industri där materialet behövs.
Att se till att denna infrastruktur kommer på plats är ett delat ansvar, menar hon.
– Jag tror att den privata industrin är väl lämpad att ta det, men den skulle kunna få hjälp av myndigheterna med till exempel en kvotplikt. För vissa byggprodukter, som exempelvis plaströr, skulle en viss andel vara återvunnen plast. Jag tror att en kvotplikt på dem skulle vara väldigt bra för alla parter och hjälpa till med att få igång flödena. Där skulle myndigheterna kunna hjälpa till.
– Men jag är ytterst tveksam till att myndigheter skulle kunna hjälpa till med lösa problemet med att få igång flödena. De ska sätta målen. Tydligare regler eller skärpta krav. För vissa material skulle det vara väldigt bra att få de ekonomiska incitamenten. Med krav på en viss andel vad gäller plast, då får vi snurr på det hela.
– Kickstarta med tydliga mål i lagstiftningen så kommer den privata industrin kunna ta hand om det här. Det gäller inte bara byggbranschen, se bara på Northvolt eller Volvo. Det finns exempel på allt fler samarbeten. När Volvo planerar en produkt tar de kontakt med Stena som ser till att det materialet går att återvinna och kommer in i loopen igen. Ikea jobbar likadant med sina material.
I Halmstad har Stena ett Recycling Center som årligen tar hand om tiotusentals Volvobilar. Dagens ambitiösa mål på 95 procent återvinning av en bil räcker inte längre, skriver Stena på sin hemsida. Ny teknik skall hjälpa oss att nå 100 procent återvinning. I framtiden har vi inget spill.
Enskilda samarbeten i all ära, men krävs inte dessutom någon form av övergripande samordning?
– Ja, i form av tydliga mål. Ingen enskild branschaktör kommer klara det på egen hand, det kommer alltid vara samarbeten på olika sätt. Återvinnare, transportörer och så vidare, så många olika konstellationer är tänkbara.
Enligt EUs regler är det för bygg och rivning sex fraktioner som avfallet ska sorteras upp i. Då räcker det inte att ha en container. Det kan vara mängder av olika plastkvaliteter och mycket finfördelning krävs för att det ska bli en bra råvara.
En tillväxtmarknad lockar kanske också till sig lycksökare?
En stor miljöskandal var när återvinningsföretaget Think Pink i Botkyrka förra året åtalades för grovt miljöbrott efter att länge verkat ha haft alla papper i ordning.
– De som anlitar ett återvinningsföretag ska vara noga med att se till att det är ett seriöst företag. Våra medlemmar måste skriva under en uppförandekod och att de är ISO-certifierade som en garant för att avfallet hanteras på rätt sätt och att det kan följas upp. Det är jätteviktigt. Pink har förstört mycket för den seriösa delen av vår industri.