Många nekrologer och minnesord har skrivits i dagspress om Jan Fredells insatser i olika organisationer och föreningar samt grupperingar. Mina minnesord begränsar sig därför till hans insatser för byggvaruhandeln genom Fredells Trä.
Jan var tillsammans med sina två bröder Patric och Jacob, fjärde generationen Fredell. Deras farfar Fabian Fredell startade en pall- samt emballageproduktion i Hammarbyhamnen i Stockholm 1903. Sonen Stig utökade verksamheten med byggmaterialförsäljning när bostadsbyggandet satte fart efter 2:a världskrigets slut.
En lyckad tillfällighet, tack vare eller på grund av Svenska Renaults förflyttning av sin bilimport och leveranscentral från Hammarbyhamnen till Helsingborg, möjliggjorde att Stig Fredell kunde komma över en fantastisk lagerhall. Hans tanke var att göra den till ett hypermodernt byggvaruhus.
Tyvärr inträffade ett antal tråkigheter som medförde att innan färdigställandet av ombyggnaden lämnade Stig jordelivet. Sonen Jan fick då ikläda sig ett stort ansvar för slutförandet.
Utvecklade bygghandeln
Bröderna hade klokt nog tidigt fördelat företagets olika rörelsegrenar, varvid Jan fick ansvaret för utvecklingen av byggvaruhuset efter sina tankar.
Undertecknad var anställd i ett grossistföretag, i vilket Stig Fredell var delägare. Före hans bortgång hade beslut fattats om att flytta hela denna verksamhet till Hammarbyhamnen från Söder Mälarstrand.
Stockholms kommun skulle nämligen sanera hela stranden där ett antal verksamma grossistföretag inom byggbranschen huserade. Läget var perfekt för båtleveranser av byggmaterial från Norrland samt även import. Olle Sjögren AB, ABSAM, P Wijkström Jor, Norman & Nilsson, Sten Nordwall AB samt Tinrete AB är säkert några namn som JBF:s läsare känner igen. Bland annat importerades gips, utländsk cement, keramik samt gatusten och trädgårdsplattor från Öland samt byggskivor av olika slag från tillverkare efter den norrländska kusten.
Eftersom jag var ansvarig för AB Tinrete och dess Eternitförsäljning medförde detta ett ansvar för den totala grossistverksamheten. Kunderna var mindre trävaruhandlare samt dåtidens duktiga järnhandlare runt om i Mälardalen samt Stockholm. Konkurrens fanns genom de verkligt stora bygghandlarna som Olsson & Rosenlund, KB Nordström & Cie, Canada Bygg samt Ekesiöö.
Jan Fredell och undertecknad hade olika uppfattningar om vad denna förflyttning och sammanslagning av företag skulle innebära. Jag önskade försvara samt värna om grossistförsäljningen medan Jan ville vara en partihandlare. Den som vill, köper av oss och vi säljer till vem vi vill, var Jans klara budskap till mig.
Min passion för grossistverksamhet bottnade i att dagligvaruhandeln redan börjat tänka i egna banor för grossistverksamhet och köpa direkt från producentledet. SPAR-kedjan i Tyskland var en ledstjärna i ämnet och Interpares i Sverige visade tendenser för ytterligare etablering av bygginköpskedjor. Ett 20-tal bygghandlare i Stockholm med omnejd bildade Svebink AB och jag erbjöds vd-uppgiften. Jan representerade ägarna av Fredells och jag var anställd, så skilsmässan gick naturligtvis blixtsnabbt, om än under korrekta former.
Gladlynt och humoristisk
Jan Fredell var en strålande sällskapsmänniska, utrustad med alla de egenskaper som behövs för att bli omtyckt, respekterad och populär. Hans stämma och skratt överröstade allt och alla. Historieberättare av rang, oavsett det gällde påhittade eller sanna. Antalet branschföreningar han INTE blev ordförande för, är lätt räknade. Genom detta följde att även utländska branschföreningar efter hand valde honom till ordförande som till exempelvis UFEMAT samt FEBO.
Jans språkkunskaper gjorde att han lätt kommunicerade med motparten. Då jag vid ett flertal tillfällen under åren, varit med på dessa utländska sammankomster som representant för grossistorganisationer eller mina egna företag, vet jag hur uppskattad Jan var. Hans förmåga att genom ett förlösande skratt eller klapp på axeln eller peka på något föremål kunde avväpna motparten på ett briljant vis. Frågan var alltid vem som var mest förvånad efteråt ! Det var som regel i alla fall inte Jan.
Vid uppvaktningar, jubileer och andra högtidshållande var han den självskrivne talaren. Under Jans många aktiva år, var trävaruhandlarmöten runt om i landet en viktig del av branschgemenskap och lojalitet samt framtidsfrågor. Oavsett hans profetior accepterades eller ej, satte de sina spår hos mottagarna. Motgångar skojade han bort och när han så småningom drog sig tillbaka och bosatte sig på Rivieran, var saknaden och tomrummet stort. Hans frånvaro märktes både fysiskt och verbalt.
Själv värdesatte jag högt hans uppvaktning på min 50-årsdag, då jag drev egna grossistföretag och hans ord bl a innehöll frasen – ”du lyckades med att värna och tro på grossistrollen i en eller annan form. Grattis!”.
Jan fick i alla fall uppleva att hans egen son Fabian uppehöll Fredells ägarskap fram till 2019, då företaget såldes – 116 år efter grundandet.
Ulf Norgren