Bläddrar: Ulf Norgren

Redaktionen för JBF har frågat mig, förmodligen i egenskap av gammal i branschen, om framtiden för företag i allmänhet och bygghandel i synnerhet. Troligen har alla specialister, utbildade akademiker och forskare, siare samt folk i allmänhet redan kommit med kloka och väl underbyggda argument. Mina tankar är tyvärr inte så optimistiska, så länge en viss Putin inte är utputtad. Inte ens en skicklig och erfaren militär eller civil underrättelsespecialist kan presentera ett troligt underlag så länge Putin är dirigent.

Men jag gör ett ärligt försök här nedan.

De största svenska bolagen med historiska förankringar, kapitalstarka institutionella ägare som försäkringsbolag, kapitalföretag, försäkringsbolag, fonder, banker står säkert någorlunda säkra, förutsatt den politiska viljan finns att inte komma med åtgärder som gör företagen mindre konkurrenskraftiga. Politiska förödande förslag som inte har med verkligheten att göra har dessvärre dykt upp alldeles för ofta hos olika politiska innovatörer de senaste decennierna. Duglighet, utbildning, erfarenhet hos människor, oavsett var de är födda eller har för religion är A och O för en fortsatt lyckad utveckling i våra företag.

Tror du fortfarande på tomten?

Medelstora företag måste också ha starkt kapital för att tåla svängningar i konjunkturen påverkad av omständigheter som inte är förutsägbara. Tro på tomten, alltså att staten skall fortsätta vara flott, generös samt givmild med andras pengar, den tiden är förbi. Goda förbindelser med juridiskt kunniga och erfarna som kan guida bland möjligheter och svårigheter är ett måste. Det finns så mycket outnyttjat kapital i fonder och utvecklingsbolag för stöd till alla möjliga och omöjliga idéer och uppfinningar, men med en juridisk djungel att orientera sig rätt i. Med andra ord fallgropar som den optimistiske företagsledaren lätt trillar ner i.

Handeln utsatt grupp

Det lilla, oftast privatägda företaget, är beroende av sina leverantörers finansiella styrka. Handeln är den mest utsatta gruppen i framtiden. Typexempel är dagligvaror och bygghandel som genom gruppsamverkan försöker göra sig starkare. Min uppfattning är att personalen är de som gör skillnaden mellan framgång och motgång. När folk börjar prata i banor som att det är ”ingen idé att jobba, man tjänar lika bra på att gå hemma eller vara arbetslös” då är loppet kört. Livskraften, ambitionen, vitaliteten finns enbart bland en hoppfull, positiv, uppmuntrad stab, ledd av en framtidstroende företagsledare. Allt detta avslöjar såväl leverantörer, kunder och eventuella finansiärer.

Tillåt mig påstå att pandemitiderna och andra negativa händelser har förstört och förändrat inställningen till glädjen att ha ett arbete att gå till och utveckla samt att kunna försörja sin familj. Det gäller att vi snabbt kommer ur den destruktiva trenden.

Beskrivningen ovan stämmer nog ganska väl även på byggbranschens olika parter. Den måste vitaliseras, moderniseras, utvecklas. Jag tänker ofta på den tiden när Åke Larsson Byggare startade sitt nytänkande. Han satt ensam på sitt kontor och byggde såväl små- som storskaligt genom att enbart ha och leda underleverantörer.

Genom finurliga uppgörelser såväl ekonomiskt som kvalitativt fick han sina leverantörer att göra sitt bästa – utan byggfusk. Som vanligt när någon skapar något nytt eller annorlunda, kraxar olyckskorparna som högst.

Nu renoveras det som aldrig förr i de flesta europeiska städer. Infrastrukturen måste utvecklas, vilket betyder nya och renoverade samt underhållna vägar och utbyggda järnvägsnät. Detta kräver enorma pengar och personal som finns och kan dra igång nu och inte sedan, efter byråkratiska utredningar. Det är lättare att rätta till ett fel när det uppstår än att vänta på utredningar.

Dra igång nu – korrigera i efterhand

Materialtillgången kommer att styra hastigheten av byggnation. Då får vare sig fjärilar eller salamandlar bli hindrande eller fördröjande. Den svenska politiker som gör en resa med tåg i Europa, och förhoppningsvis inte flyger, borde bli helsalig över vilka skatteintäkter som kommer genereras på grund av den byggnation som inte bara behövs utan helt enkelt måste ske och redan påbörjats i andra länder. Alla vet att politiska motsättningar hindrar kloka beslut. Börja jobba så kan motsättningarna få diskuteras efterhand eller efteråt. Korrigeringar går att göra löpande om de visar sig vara motiverade och riktiga.

Mina enkla tankar och funderingar kretsa kring att vi måste få alla arbetslivets aktörer att känna glädje och optimism samt uppskattning. Politik måste bli logik, ekonomi måste skapa vinst åt alla, arbetsglädje i stället för arbetslöshetsersättning, svårigheter skall skapa lust för lösningar. Tidigare generationer har arbetat under helt andra och svårare förutsättningar. Vår uppväxande generation måste ges chansen att fullfölja våra förfäders grundläggning genom att utveckla den nya teknik som står till buds och kan ge alla drägligare arbetsförhållanden och tillvaro för en fortsatt utveckling i alla branscher. Dock förutsätter det att Putins plats som dirigent på estraden, med gemensamma krafter måste bort.

Låt politiker diskutera och förhandla med honom så förhindras den ödeläggning av länder, människor och byggnader som redan är påbörjad till ingen annan nytta än en persons vansinniga idéer.

Många nekrologer och minnesord har skrivits i dagspress om Jan Fredells insatser i olika organisationer och föreningar samt grupperingar. Mina minnesord begränsar sig därför till hans insatser för byggvaruhandeln genom Fredells Trä.

Halleluja och “Tänd ett ljus och låt det brinna”! Tända många ljus av tacksamhet, anser jag. Är detta verkligen sant? Är detta resultatet av att folk börjat jobba hemma? Tänk om all denna energi lagts på arbetsplatserna under tidigare år, vilka resultat hade inte svenskt näringsliv nått tidigare.