Kvotering av cement – vem hade trott det i högkonjunktur och fredstid? Vem ska få köpa och hur mycket? Det är inte utan att man tänker på Orwells framtidsdystopi ”Djurfarmen” där grisen i sitt tal om demokrati säger: Här är vi alla jämlikar, men några av oss är mer jämlika än er andra.
När denna artikel skrevs, har Cementa den 21 oktober informerat om att en ransonering samt en form av kvotering av cement kommer införas från den 1 december. Kvoteringen skall bygga på respektive kunds månadsförbrukning de senaste 36 månaderna. När denna artikel läses har förmodligen många nya beslut och åtgärder vidtagits från alla möjliga och omöjliga parter.
Helt visst kommer problem av olika dignitet uppstå som kommer reducera såväl husbyggnation som andra produktioner där cement krävs. Storleken och följdverkan är i dag svår att förutse, men självklart måste problemet så snabbt som möjligt lösas. Den 25 oktober föreslår Länsstyrelsen på Gotland att utöka ett av bolagets områden till naturreservat.
Anledningarna är två. Nipsippan som med hjälp av mänsklig hand måste anpassas i någon naturlig miljö och skötas löpande av människan, samt Väddnätsfjärilen som trivs i kraftledningsgator vilka regelbundet röjs . I kalkbrotten tror jag vare sig den ena eller andra förutsättningen förekommer. (Länsstyrelsens motiv.)
Låt oss spekulera i olika lösningar och vad de innebär.
En mängd olika statliga verk som Boverket, Fortifikationsverket, Trafikverket med flera ska ”göra en fördjupad analys som ett led i att långsiktigt säkra tillgången i Sverige”! Vilken huvudvärk dessa människor som skall analysera på djupet kommer att drabbas av. Vad kan de tänkas komma fram till som inte redan konstaterats eller som inte anses politiskt inkorrekt? Inte nog med det, uppdraget består av tre deluppdrag som skall redovisas den 31 maj 2022.
Detta innebär med all säkerhet att mer tid kommer att krävas från utredarna för att kunna få en bättre (?!) uppfattning om tänkbara dellösningar för framtiden. Låter lagom flummigt och oantastligt. Slöseri av dyrbar tid. SGU, konsultfirman Ramboll och Boverket har ju redan utrett frågan. När en rapport till slut snurrat färdigt har näringsminister Baylan som är beställare av uppdraget avgått. Perfekt tajmat måste man säga.
En annan lösning är den som Cementa själva har föreslagit (kallas plan B) om att hämta kalk från det närbelägna Nordkalk norr om Slite. Nordkalk är en av mycket få konkurrenter, varför prissättningen kommer bli intressant.
En starkt ökad bil- samt båttrafik får säkerligen miljöfanatiker av olika slag att protestera samt förmodligen även de fast boende, som nog kan drabbas av vattenförorening. Här vågar inget politiskt parti ta ställning före valet i september nästa år, alternativt kommer alla partier att tycka – men vad?
Importera från andra länder blir svårt med hänsyn till svenska krav, eftersom importerad cement håller en lägre kvalitet. Ökade transportkostnader samt en uppsjö av kontroller hos Planverk och Boverk och andra myndigheter innan godkännande kan ske. Trafikverket hävdar dock att de själva vid bygget som pågår av den så kallade Västlänken, köper all cement från Norge.
Förslaget är orealistiskt med den tidsåtgång under ett antal år som krävs innan alla nya tillstånd är erhållna från ansvariga myndigheter.
Sist men icke minst är en långsam övergång till substitutmaterial både tänkbart och nödvändigt. Flera möjliga alternativ måste prövas. Sådant tar många år och skapar nya tester och godkännanden som kommer försena byggverksamheter av olika slag.
Varför, varför, varför?
Frågan kvarstår, dock utan acceptabelt svar på lösning. Låt oss vara uppriktiga och sanningsenliga. Ingen kan skylla på någon eftersom alla i branschen är mer eller mindre medskyldiga. Varför har ingen sökt alternativ till cement tidigare? Hur har monopolet tillkommit och fått fortgå utan större protester. Regeringen har själv fattat de beslut som resulterat i denna monopolsituation. Hur den tillkom har jag försökt redovisa i tidigare artikel i tidningen JBF.
Nu gäller det i stället att visa samarbete och inte leta syndabock. Den frågan är redan avgjord. I nöden prövas vännen heter det. Cementa, branschen, jurister och politiker måste samarbeta för att nå en godtagbar lösning. Allt annat är oansvarigt. Då kan inte myndigheter tillåtas hitta nya anledningar till hinder, oavsett hur behjärtansvärda de än är.
Det är Regeringen som styr myndigheterna och måste ta det politiska ansvaret för konsekvenserna.
Juristernas julafton
Tänk på alla kontroverser och skadeståndskrav som skulle kunna ställas genom avtalsbrott på grund av leveransförseningar och ej färdigställda byggnationer av olika slag
Tänk på alla komplicerade och tidskrävande förhandlingar och tolkningar samt försök till förlikningar som skulle lamslå såväl byggaktiviteter som domstolar och omöjliggöra redan utförda kalkyler och budgets. Fackliga förhandlingar med oförutsägbara konsekvenser. Juristerna och domstolar skulle få fullt upp. Cementkrisen kan för rättsväsendet i värsta fall bli som Coronan för sjukvården.
Tanken är absurd.
Ulf Norgren