Halleluja och ”Tänd ett ljus och låt det brinna”! Tända många ljus av tacksamhet, anser jag. Är detta verkligen sant? Är detta resultatet av att folk börjat jobba hemma? Tänk om all denna energi lagts på arbetsplatserna under tidigare år, vilka resultat hade inte svenskt näringsliv nått tidigare.
Eller är detta resultatet av att nymodigheten just-in-time blev not-in-time-at all. Det började med ett fartyg på tvären i Suezkanalen. Sedan blev det mycket som satte sig på tvären. Containerbrist, råvarubrist, brist på insatsvaror och efterfrågan driver priserna i höjden.
Det känns olustigt, ja rent utav genant, att inse och konstatera hur en pandemi kunnat medföra så många orättvisa ekonomiska utfall mellan branscher, inte bara i Sverige.
Byggbranschen har verkligen fått två rekordår och frågan är nu om inte rent utav det kommer följas av ett tredje. Är det på grund av pandemin Covid-19? Förmodligen. Eller på grund av politiska åtgärder? Otänkbart!
Ökade priser och byggande
Byggandet har ökat med 34 procent enligt SCB. Men vad är det för byggande som i verkligheten har ökat? När man hastigt ögnar igenom siffrorna tror man att allt är tryckfel eller aprilskämt. Trämaterial har stigit med 75,8 procent och armeringsstål med 58,8 procent!
Förra året krävde regeringen återigen en utredning som skulle fördjupa sig i varför byggkostnaderna hindrar en ökad nybyggnation. Utredningen kanske behövs för att sysselsätta kanslitjänstepersoner, men orsaken kanske till och med politiker själva kan inse.
Dock kan man ju fråga sig vad det skall tjäna till, när vare sig protokoll eller anteckningar från 149 möten sparats eller är gjorda. Hur skall man då ha en aning om vad det blir för konsekvenser av vad man beslutat och varför?
Jo, då är det tur att det finns journalister som kan meddela, att visselblåsare tipsat om i vilket dokumentskåp de ”oskrivna” handlingarna ligger förvarade. Neka skall man göra, så länge ingen annan sanningen fått höra! Då kan man plötsligt erinra sig och förklara och försvara och så vidare…
Förklarande kostcirkel
De som följt branschen under många år, har säkert i minnet den omtalade ”kostcirkeln” som redovisar att av de totala byggkostnaderna svarar staten för cirka 65 procent, entreprenörer och byggmaterial tillsammans för cirka 35 procent.
Av de 35 procenten är fördelningen cirka 17,5 procent på vardera material och entreprenörer. Fördelningen är även nu densamma, men med mycket högre belopp.
Alltså är även staten vinnare. Eftersom staten är lika med skattebetalarna, kommer samhället få ett rejält tillskott. Detta behövs verkligen, med tanke på de cirka 74 miljarder kronor som staten utlovat i bidrag till branscher som inte haft samma positiva påverkan vid utfallet av pandemin.
Den omedelbara glädjen nollställs snabbt när man ser prisutvecklingen på drivmedel, energi, elkostnader, livsmedel och andra basvaror i samhället. Prishöjningar leder till inflation som först leder till räntehöjningar som leder till ökade kapitalkostnader, som leder till stagnation och som därefter kan leda till arbetslöshet och ekonomiska problem både inom näringsliv och privat – det vill säga deflation. Då är det bättre att ha pengar i än på börsen, som en kollega yttrade.
Drivmedel kan stjälpa
Något som kommer påverka vår bransch rejält är drivmedelskostnaderna. Tillåt mig påpeka en av grundtankarna med EU var att spelreglerna skulle vara så lika som möjligt för alla medlemsländer. Genom Miljöpartiets påverkan eller medverkan före de avgick, var att skapa en fullständigt abnorm situation för åkerier och transportnäring. Bensinen skall blandas ut med någon form av biobränsle, reduktionsplikt heter det på miljöspråk, vilket gör att priset på drivmedel successivt höjs samt får mindre driveffektivitet. Fördelningsprocent samt tidsramar fastslogs av EU.
Ett fåtal länder har börjat följa rekommendationerna. Sverige skulle naturligtvis vara bäst och först i klassen och införde omedelbart krav som snabbt hindrar åkeriernas fortlevnad i den nu ojämna konkurrensen!
Jordbruksnäringen påverkas självfallet också genom sitt behov av drivmedel till traktorer och vissa andra energialstrande maskiner. Detta kommer medföra allvarliga konsekvenser, som klart visar hur totalt galet teoretiska beslut påverkas av beslutsfattare som ej lever i verklighetens praktik!
Vad väntar?
Läsarna av denna tidning är säkerligen medvetna om de mycket stora problem och risker som väntar runt hörnet och som vi inte själva råder över. Krigshetsare, Trumpgalningar, EU-tankar om krav på likställdhet inom praktiskt taget alla områden , generations- och partiledarbyten, energitillgångarnas fördelning. Våra inhemska politiska cirkusartister utan skyddsnät eller omdöme eller ens sunt förnuft som helst vill förstatliga allt.
Pensionsfondernas kapital som skall förvaltas för kommande generationers trygghet satsas ohämmat på alla möjliga och omöjliga bolag för att öka avkastningen. Är det en annan form av löntagarfonder som okontrollerat expanderar och smyger sig på oss?
Allt är inte kul sade Nalle Puh. Byggbranschen har alltid varit ett dragspel för att reglera konjunkturens upp- och nedgångar. De senaste åren har branschen varit självspelande, vilket avspeglas bland annat i alla de skyskrapor som byggs i storstäderna. Frågan är om högst vinner?
Vänder konjunkturen för brant av skäl som i dag är svåra att förutse, kan resultatet bli en omvänd innebörd av rubriken enligt början på denna artikel.
Ulf Norgren