Eller/och:
Detta är inte början på en tragedi, det är inte ens slutet på början
Vad avses om inte, enligt Miljööverdomstolen, Cementas ofullständiga ansökan om att få fortsatt tillstånd att bryta kalksten i Slite. Som lekmän kan vi inte bedöma korrektheten i ansökan eller avslaget, men utan tvekan se följdverkan.
Efter en kort tids allmänt tyckande framgick det dock relativt klart att sakfrågan blev en ”het politisk potatis” och inte ett svårlöst juridiskt spörsmål.
En intressant för att inte säga dramatisk och förmodligen oerhört åsiktsväckande höst väntar den svenska byggbranschen såväl som det svenska folket
Branschopinionens dom efter avslaget blev förödande. Konstigt för att inte säga märkligt. Frågan var ju väl bekant sedan mer än fem år och så sent som i maj år 2018 fastställdes beslutet av Regeringen!
Dock hade inte ett pip hörts i form av protester från branschföreträdare av olika dignitet som vid intervjuer enbart kunde svara: ”Vi hade inte en aaaaaaaaning om att det var så allvarligt”. Senare blev svaren att ”vi hade fullt upp med frågor föranledda av pandemin och att skaffa material för den våldsamma efterfrågan på byggvaror som uppstod i och med att så många skulle ”jobba hemifrån”. Med vad då? Dessutom kom pandemin knappt två år före Miljööverdomstolens utslag.
Två läger
Vid frågor av denna karaktär uppstår blixtsnabbt två läger. Det ena som i detta fall helt stöttar det sakliga oantastliga juridiska utfallet och det andra, det vill säga opinionen som ”drabbas”. De mest groteska och fruktansvärda följder väntar runt hörnet. Friställande av allt mellan 250 000 – 400.000 personer i branschen och närliggande påverkade branscher. Inget bostadsbyggande! Ingen infrastruktur, ekonomiska problem, Fortifikationsförvaltningen kommer inte kunna underhålla försvarsanläggningarna och så vidare. Med andra ord total kaos.
Regeringen tillsätter omedelbart en opartisk konsult för att på så vis om möjligt dämpa de upprörda synpunkterna samt förhala beslut i frågan. Men där blev det tji! Den ”oberoende” konsulten fick visserligen oerhört kort tid till sitt förfogande, men kom trots det till den slutsatsen att det låg allt för mycket sanning i de påstående som opinionen framförde.
Då något senare framkom att vissa regeringspotentater hade utövat ett visst ”ministerstyre” för att publicering eller delgivning av innehållet inte skulle ske eller senareläggas, då var måttet rågat. Nu började även andra politiska partier reagera. Det var så dags då, för den smarte pragmatiske statsministern hade redan anmält sin avgång. Strax efter följde näringsministerns avgångsansökan, för nu började det brännas.
Fars eller tragedi
Är detta skådespel eller fars något mer än en tragedi på högsta nivå!? Inte ens Nobelpristagaren i litteratur – Dario Fo – hade kunnat komma på en dylik handling.
Frågan är varför och hur kan detta hända? Ja, svaret är väldigt enkelt. När inte politiska partier eller ministrar i en minoritetsregering kan tala med varandra, utan agerar efter eget manuskript och tyckande, blir det fel. Helt fel. Var och en prioriterar sitt område utan att fråga eller undersöka om besluten eller förslagen påverkar redan tagna, livlig påhejade av de numer inte särskilt neutrala kanslitjänstepersoner, som en norrländsk socialdemokratisk kommunalordförande krävt att det skall heta i framtiden.
Nya friska idéer, förslag och påståenden krystas nu fram för att temporärt försöka lösa eller åtminstone dämpa följdverkan. ”Vi jobbar för högtryck” meddelar en viss ansvarig för det uppkomna, nämligen Per Bolund. Undrar hur det ser ut när han och hans miljöarbetare jobbar för högtryck? Fossilfritt, med hjälp av vind- eller vattenkraft. Någon större kraft på själva kärnfrågan – så kallad kärnkraft – utvecklas nog inte.
Synd att enbart Stefan Löven var den som insåg vad som komma skulle och inte tog med sig ”arkitekterna” för denna kaotiska situation. Självfallet skall hänsyn tas till natur, miljö och hållbarhet, men även till sysselsättning, produktion samt utveckling. Utan det ena behövs inte heller det andra – något som till och med Miljöpartiets militanta miljöaktivister i regeringen måste förstå.
Vid Riksdagens nyligen hållna högtidliga öppnande, märktes klart och tydligt hur inneslutna i sin egen maktfullkomlighet ledamöterna var.
Det man behandlade, diskuterade och anklagade varandra för, tillhörde livet utanför glashuset i en annan verklighet som något som händer eller sker långt bort och ej berör de ”utvalda”.
Sista akten blev rent patetisk som en gammaldags skolavslutning, varvid bockande och nigande elever överlämnade hemlagade matvaror till den avgående bortflyende före detta rektorn! Ridå.
Vad rätt jag tänkt fast det blev fel
Det gamla blandaruttrycket passar ovanligt bra på Per Bolunds undanflykter som framfördes på de otaliga presskonferenserna.
Först var den så kallade miljöministern med och hävdade att regeringen inte kunde påverka miljödomstolens beslut om Cementas ansökan. Kort därefter är vederbörande med och gör en politisk manöver för att förlänga det gällande tillståndet (tillfällighetslag). Nu skall han fundera över om regeringen skall ”köra över” (Bolunds eget uttryck) lagrådets kritik av regeringens nödlösning.
Inte med bästa vilja i världen kan det kallas statsmannamässigt, utan mer skojeri eller trixande eller vårdslöshet med sanningen och grundlagen. Jurister, lagråd samt domstolar lär säkert förbereda en väl avvägd moteld inför denna nonchalanta behandling av en speciell frågeställning från ett företag. Någon ordning måste det vara i regeringen, även om MP är inblandat!
Vilken branschfråga blir nästa lagtolkningsuppgift? Slutförvaringen av kärnkraft eller energiöverföring inom landet eller kalhyggen som återfått sitt rätta namn efter föryngringsytorsdopet eller strandskyddet. Det finns mycket i tombolan att välja bland, för den eller de som önskar försena eller förhindra eller försvåra utvecklingen i vårt land.
Hur sagan kommer sluta är svårt att gissa, därav inledningsmeningen i denna artikel ”att en intressant, dramatisk åsiktsväckande höst väntar”.
Ulf Norgren