…och förhindrar många tillfällen till synd. Denna katekesförklaring var förr obligatorisk utantillärning i den svenska skolan. Gäller den fortfarande? Tillåt mig som tillhörande gruppen 85 plus få blicka tillbaka cirka 150 år för att sedan se framåt. Jag gör det enkelt för mig genom att dela in oss i fem stora generationer, utan krav på vetenskaplighet.
Generation 1 föddes under senare delen av 1800-talet. Mina mor- och farföräldrar föddes då. De fick arbeta fysiskt från morgon till kväll, utan reglerade arbetstider, semestrar eller raster. Sysselsättningen var i huvudsak lantbruk och hantverk. En begynnande industriell verksamhet kunde dock skönjas.
Denna tid beskrivs på ett utomordentligt vis i böckerna Utvandrarna samt Invandrarna av
Wilhelm Moberg. Många har säkert sett filmen om Kristina från Duvemåla och hört sången om när guldet blev till sand. Över en miljon svenskar emigrerade till det stora landet Amerika. Alla kom inte fram, många dog under resan i olika sjukdomar. Alla de som kom fram lyckades inte. Ändå blev många av dem framgångsrika och skrev hem om det. En programserie på tv har under flera år visat hur dessa människors efterlevande kommer till Sverige för att finna och uppleva det land och de platser där deras förfäder växte upp innan de avreste mot en okänd framtid.
Generation 2 som var födda i början av 1900-talet, som mina föräldrar, föddes till en liknande uppväxt som generation 1. Dock hade arbetare och andra grupper börjat organisera sig. Krav började formuleras som politik och slitsamma arbeten ersattes med maskiner eller teknik som gjorde dem mindre slitsamma för kroppen. Freden efter första världskriget skapade ökad sysselsättning även i vårt land och olika finurliga uppfinningar följde i spåren av Alfred Nobel.
Dock var fortfarande byggnation ett hantverk som slet och förbrukade kroppar. Stadshusbygget i Stockholm har dokumenterats i olika tv-program. På SVT Play finns ett pedagogiskt och verklighetsbaserat program som kort och gott heter Oskar Björk av filmaren Tom Alandh. Det finns ingen anledning för mig att försöka beskriva den tiden, efter att ha sett det programmet.
Generation 3 som jag själv tillhör, är födda på 30-40 talet. Vi gick i fyraårig folkskola, femårig realskola samt fyraårigt gymnasium om vi var duktiga och hade läshuvud.
Forfarande var lydnad och respekt för lärare och äldre en självklarhet. Flickorna gick i flickskolor. Vi gossar som av olika anledningar hade gjort bus bestraffades med stryk av lärarna. Det var enbart att acceptera. Annars fick man anmärkning som skulle medföras hem och kvitteras av målsman. Det var bättre att ta stryk med en gång, för annars fick man det när pappa kom hem. Man blev kvarsittare om betygen ej berättigade till uppflyttning till nästa klass. Relegering kunde även hända, men livet gick vidare.
Nu hade politiken formats i olika partier med skilda krav på allting. Förmåner började diskuteras och folk fick rösta på olika förslag. Kortare arbetstider, längre semestrar, raster och flera förmåner regnade över väljarna. Freden efter andra världskriget skapade efterfrågan på varor för bygga upp det förstörda Europa. Vårt land var förskonat och intakt, varför vi kunde leverera och ta bra betalt.
Den ena uppfinningen efter den andra kom fram, tekniken utvecklades och de flesta i vårt land fick ett ökat välstånd. Nu började det byggas som aldrig förr! Småhus, stora hus, hyreslägenheter. Miljonprogrammet lanserades så att alla skulle kunna få drägliga bostäder. Staten kunde bidra med pengar utan problem, bankerna lånade ut och arbetstiden blev kortare och kortare och arbetet samtidigt rationellare och effektivare.
Sättet att bygga följde forfarande samma mönster. Dock hade kranar börjat utnyttjas vilket minskade arbetsskadorna. Fackföreningar började kräva förbättringar inom alla yrken och skolans
självklara uppgift att lära samt uppfostra började ifrågasättas. Kvinnor kom ut i arbetslivet och i stället fick barnen gå på dagis och fritids. Det blev inte längre självklart att konfirmeras. Invandring från olika länder gjorde det möjligt för Sverige att växa och bli störst, bäst och vackrast.
Vår självbild var orubblig. All invandring var organiserad såtillvida att bostäder fanns, arbeten fanns och förordningar för omhändertagande och utbildning av de invandrade erbjöds. De behövdes och vi välkomnade grupper från Italien, Finland, Jugoslavien och Baltikum för att nämna några. Invandrarna slog rot, grupperade sig, gifte sig kanske med en svensk flicka och bidrog till ett växande samhälle inom praktiskt taget alla områden.
Generation 4 som föddes under 60 och 70 talen är våra barn. De har fått växa upp i ett land av välstånd, teknisk utveckling, ekonomisk uppgång och otroliga förändringar i sättet att leva. Utbildning har kunnat erbjudas alla genom statliga studielån med förmånliga villkor. Toppar och svackor har varit återkommande. På olika vis har myndigheter, kommuner och arbetsgivare ändå kunna parera downperioderna och välståndet har kunnat fortsätta. Tyvärr har vi alla invaggats i någon form av lyckorus om att det kommer fortsätta.
Generation 5 som är våra barnbarn och födda runt millenieskiftet, står nu inför en världsbild som är vare sig vacker eller positiv. Deras start i livet har bromsats. Strejker, pandemier och okontrollerad invandring har skapat störningar för alla och hindrat dem från att få mycket av vad den tidigare generationen tagit för givet. Ekonomin vänder på grund av inflation samt en ränteutveckling som de flesta trott omöjlig. Alla lån, bidrag in absurdum samt investeringar i samhällets funktioner måste finansieras och betalas till kostnader som skakar om såväl privatekonomi samt företagsekonomi.
Arbetslösheten ökar sakta. Krig och religiösa motsättningar, som dessvärre alltid förekommit, har ökat. Religioner skapar hat i stället för förståelse. Hatet växer och folk vill flytta till lugnare platser. Finns de? Narkotika omsätter astronomiska belopp och skapar oöverstigliga problem för ordningsmakt och sjukvård. Nya pandemier är på gång och vårdpersonalen har svårt att greppa de nya bestämmelser som de politiskt tillsatta, med hjälp av konsulter, genomför. Kostnader skall reduceras, kapas, skäras ner. Kärnuppgiften för personalen, att ta hand om sjuka eller skadade, hinns inte med.
Så åter till rubriken. Är vi efter cirka 150 år tillbaka där vi började? Eller finns det nog med handlingskraft hos generation 5 till att rätta till tidigare generationers misstag? Det är inte fråga om antingen eller, det är ett måste. De flesta ungdomar som jag möter i dag tvivlar jag inte på. De är ifrågasättande, men nyfikna. De visar en oerhörd skaparkraft inom teknik och är arbetsvilliga när det krävs. De är lyhörda, resvana och språkkunniga. Relativt ointresserade av politiskt tjafs kräver de handling i stället för prat.
En stilla förhoppning är att de tekniskt begåvades uppfinnarkonst inte satsas på nya videospel. All intelligens måste satsas på utveckling som gynnar vårt land, våra företag och att skapa riktiga produkter. Även byggbranschen måste bli en utvecklad, modern och rationell verksamhet. Vårt land måste underhållas vad gäller allt som byggts och nu sakta förfaller. Tänk vilka möjligheter som finns inom infrastruktur: järnvägar, gamla och nya, vägnät och kraftnät liksom värme, vatten och avlopp.
Nog finns det arbetstillfällen för alla duktiga villiga ungdomar med att renovera och förnya vårt land. Men först och främst krävs handlingskraft, för utan den kan ingen annan kraft sättas igång.
Ulf Norgren